Thumbnail Silfverberg Dahlin Näslund

TV-puckarna tog SM-guld med Brynäs

Att få en stjärnroll i TV-pucken har i många fall – ja, de flesta – inneburit en spikrak karriär inom åtminstone svensk ishockey.

Ett par exempel på det kunde åskådarna och TV-tittarna ana i slutspelet i Gävle 1974.

Ingen ville möta Medelpad i turneringen. De mejade ner allt motstånd: 5–1 mot Hälsingland, 3–0 mot Jämtland/Härjedalen, 7–1 mot Småland på vägen mot slutspelet i Gävle. Det var fart och fläkt och många av spelarna imponerade i match efter match.

Inte minst imponerade den minste av dem alla. Han hade nyss fyllt 15 år, borde väl ha farit som en vante mellan alla storväxta motståndarbackar men åkte helt enkelt ifrån dem. Och hann de ikapp så fintade han bort dem.

Hans namn är Mats Näslund.

Gästrikland imponerade inte lika mycket som Medelpad, men de vann i alla fall mot både Halland (2–1) och Uppland (3–1) innan slutspelet började.

Och även gästrikarna hade en spelare som skilde sig från mängden. Conny Silfverberg var ett halvår äldre än Näslund och betydligt större – men ändå snabb och mycket skottsäker.

Det visade sig att både Medelpad och Gästrikland gick till final. De besegrade Dalarna (1–0) respektive Skåne (3–0) i semifinalerna, och hallen vibrerade av förväntan när finalen började. Medelpad hade ett visst favorittryck på sig, men stjärnorna i båda lagen var välbevakade.

Nå, Hoforsgrabben Stefan Käll, Musse kallad, gjorde till slut ett segermål med tolv sekunder kvar och Mats Näslund fick lämna Gävle något slokörad.

Han skulle dock återvända som Timråspelare, och tre och ett halvt år efter TV-puckfinalen flyttade han till Gävle för att börja spela med Brynäs. Tigern Johansson, som på den tiden var juniorlagstränare i Brynäs, kände både Mats och hans föräldrar och tjatade till slut ner alla motargument.

Så 18-årige Mats gick spikrakt in i Brynäs A-lag och placerades i samma kedja som Conny Silfverberg. De fungerade mycket bra ihop.

Året därpå flyttade även den fyra år äldre Anders Dahlin, också från Timrå och snickare liksom Mats, till Gävle. Just den säsongen tog Tigern – något motvilligt – över som tränare för A-laget, och han placerade Dahlin i samma kedja som de två före detta TV-puckrivalerna.

Trion fick också ett smakprov på vad professionell ishockey innebär. ATG gick 1979 in som storsponsor av svensk elithockey och avlönade tre spelare i varje elitserieklubb under säsongen. Brynäs valde att låta just trion Näslund-Dahlin-Silfverberg få träna på heltid, och det betalade sig såtillvida att de tre spelade ledande roller i slutspelet när Brynäs plötsligt fick spelet att stämma och tog SM-guldet mot alla odds.

I början av säsongen spelade de dessutom i samma kedja, men efter ett par månader flyttade Tigern Conny (lillebror till backen Jan-Erik) till en annan. Efter det var det oftast Lars-Göran Gerdin, Jajjen som han kallas, som spelade med Timrågrabbarna.

Conny hade ytterligare nio framgångsrika säsonger i Brynäs, Mats blev NHL-proffs 1982 och återvände inte till Sverige förrän 1991.

Conny samlade under sin Brynäskarriär ihop 277 poäng på 439 matcher, ett snitt på 0,63. Det är sannerligen inte illa, men Mats var snäppet vassare: 149 på 151, 0,99 i snitt.

Så kan det gå om man är framgångsrik i TV-pucken.

 

Text: Ulf Kriström. 

Hanna Södergren 23-10-30